Är Orangerie-museet värt ett besök?

Orangerie-museet är värt ett besök om du vill besöka ett koncmcentrerat och lättöverskådligt konstmuseum i centrala Paris. Det är betydligt mindre än Louvren eller Musée d’Orsay, vilket gör det till ett bra val om man vill se viktiga konstverk utan att behöva tillbringa en halv dag inne på ett museum.

Den främsta anledningen att besöka museet är Monets ”Vattenliljor”. Målningarna är utställda i två ovala rum, där vatten, himmel, ljus och speglingar omger dig istället för att hänga på en enda vägg. Det känns lugnare och mer uppslukande än ett vanligt galleribesök.

Museet är också ett utmärkt val för besökare som är intresserade av impressionistisk och modern konst. Förutom Monet kan man här se verk från Walter-Guillaume-samlingen av konstnärer som Renoir, Cézanne, Matisse, Picasso, Modigliani och Soutine.

Hoppa över det här om du föredrar stora museer med många salar, eller om du inte är särskilt intresserad av Monet, impressionismen eller tidig modern konst.

En kort historik över Orangerie-museet

• 1852: Byggnaden uppfördes vid kanten av Tuilerieträdgården under Napoleon III:s tid som ett orangeri för trädgårdens apelsinträd.
  
• 1921: Den franska staten avsätter byggnaden för att hysa Claude Monets Vattenliljor, som donerades som en symbol för fred efter första världskriget.
  
• 1922–1927: Arkitekten Camille Lefèvre omformar interiören, och Monet är aktivt delaktig i utformningen av de ovala rummen och det naturliga ljuset.
  
• 1927: Museet öppnar för allmänheten några månader efter Monets död.
  
• Mitten av 1900-talet: Samlingen efter Jean Walter och Paul Guillaume breddar museets utbud bortom Monet och kompletterar den med verk av Renoir, Cézanne, Matisse, Picasso, Modigliani och Soutine.
  
• 2000–2006: En omfattande renovering återställer rummen med takfönster Vattenliljor och omorganiserar de nedre gallerierna till den utformning som besökarna ser idag.

Vem byggde den?

Orangerie-byggnaden uppfördes på uppdrag av Napoleon III år 1852 och utformades som ett praktiskt vinterskydd för apelsinträden i Tuilerieträdgården. Dess roll som museum kom först senare, när arkitekten Camille Lefèvre anpassade utrymmet för Claude Monets ”Vattenliljor”, där Monet själv var starkt delaktig i utformningen av de ovala rummen, det naturliga ljuset och den fridfulla betraktningsupplevelsen.

Varför Monets ”Vattenliljor” finns på Musée de l’Orangerie

Claude Monet ville inte att ”Näckrosor” skulle upplevas som vanliga tavlor som hängde i ett vanligt galleri. Han föreställde sig dem som en fridfull oas efter första världskriget, där besökare kunde ta en paus från staden och njuta av ljuset, vattnet, himlen och speglingarna.

Det är därför som Musée de l’Orangerie känns annorlunda jämfört med större museer i Paris, som Louvren eller Musée d’Orsay. Målningarna visas inte som enskilda verk med en fast betraktningsvinkel. De omger dig i två ovala rum och inbjuder till lugna promenader, stilla betraktande och stunder av eftertanke.

Museet kan bäst betraktas som en del av själva konstverket. Rummen, det naturliga ljuset, de svängda väggarna och den öppna planlösningen bidrar alla till att skapa den uppslukande upplevelse som Monet eftersträvade med ”Näckrosor”.