I slutet av 1700-talet stod Paris inför en allvarlig kris - de överfulla kyrkogårdarna utgjorde en betydande hälsorisk för stadens invånare. För att lösa problemet började myndigheterna flytta mänskliga kvarlevor till övergivna kalkstensbrott under staden. Så föddes Paris katakomber, ett ossuarium där väggarna är kantade av minutiöst arrangerade skallar och ben.
Denna historiska nödvändighet skapade en underjordisk nekropol, men den oroande atmosfären och den stora mängden mänskliga kvarlevor har gett upphov till berättelser om rastlösa andar och spöklika fenomen.